Att göra en valbalans är inte helt okomplicerad

Hej!
Jag har flera gånger blivit ombedd från olika håll om en eftervals balans. Det har jag dröjt med avsiktligt av två skäl:
1- Behövde vila mig, ta det lugnt och andas djupt. Få avstånd och reflektera.

Nu börjar kroppen och huvudet att fungera på ett någorlunda normalt sätt, tankeförmågan är återställd och idéerna bankar på min hjärna.

2- Det är viktigt att observera omgivningen och dess reaktioner för att även kunna göra en framtidsplanering.
Det känns som att media har tagit på alvar Feministiskt initiativs punkter, varje dag under veckan har Tv, radion och tidningar tagit upp mäns våld mot kvinnor och homofobin bland annnat.
Stora rubriker, bra intervjuer och fallenheten inför ett samhälle som inte tar de åtgärder som behövs för att stoppa detta.
Men stoppa F! kunde de göra. Osynliggöra oss med.
Min första eftertanke:
- Vi har lärt oss att makthavarna i samhället - läs media, kapitalister och ideologer- vet att vi har rätt men tänkte och tänker inte ge oss en chans. De skyddar sina egna intresser som makthavare och som män. När det gäller kvinnor de skyddar sina män och är rädda att ta konflikten.
- Vi lyckades att få agendan på bordet. Verkligheten kan inte länge döljas. Frågan är hur kan vi som utomparlamentarisk rörelse tvinga fram vettiga beslut och förändringar.
- Kan vi?
-Vill vi?
- Hur ska vi organisera oss för det framtida arbetet? Denna är för mig en grund fråga som i mina ögon har gjort och gör oss haltande.
- Vågar vi ta utmaningen att gå till botten med den?
- Utan fördommar och med kallhuvud?

Som sagt än är jag inte helt klar med en balans, som behöver stimulans från andra feminister och mera tid.
Jag ser fram till en höst full av möte och samtal, mycket mailande och skrivande. Kontakt med hela rörelsen, med alla andra organisationer. För ett bättre samhälle utan diskriminering och med plats åt alla.
Med feminsitiska hälsningar.
Milka Saxlund

Gudrun Schymans eftervalartikel

Om vi diskuterar valresultatet utifrån demokratisynpunkt kan vi konstatera att det aldrig tidigare varit så många som inte blivit företrädda i riksdagen. Är det rimligt?, frågar Gud-run Schyman.

Hur den borgerliga alliansen kommer att lyckas med att förvalta mittenpolitiken beror i hög grad på vad som händer utanför politiken, inte bara i Sverige utan naturligtvis också i övriga världen.
Den stora fråga som inget "lag" svarat på är hur vi ska organisera samhället när den ekonomiska tillväxten inte kräver människor i arbete. Axiomet arbete = ekonomisk tillväxt gäller inte längre, varken i Sverige eller i världen.
Den ekonomiska tillväxten, så som den definieras i BNP-siffror, klarar sig utmärkt även när arbetslösheten är stor. Alltså måste lönearbetets värde definieras utifrån något annat. Rätt till självständighet kanske? Alltså som en demokratifråga. Mänskliga rättigheter handlar ju som bekant inte om pengar och därför krävs ett helt annat nytänkande inom politiken än något av de bägge blocken hittills åstadkommit.

Kanske visar det sig till och med att blockpolitiken blockerar den politiska förnyelse som är nödvändig om fler än de redan ekonomismiskt frälsta ska känna sig företrädda?
Hela debatten om arbetets villkor, föräldraförsäkringen och arbetstidsförkortningen, det vill säga de frågor som kvinnor rankade som viktigast, avfördes av patriarkerna Persson och Reinfeldt i skön förening, redan i valrörelsens inledning. I direktsändning i tv.
Om vi diskuterar valresultatet utifrån demokratisynpunkt kan vi konstatera att det aldrig tidigare varit så många som inte blivit företrädda i riksdagen. Gruppen "övriga" partier samlade 5,67 procent. Därtill ska läggas 96 922 blanka röster, det vill säga människor som medvetet valt att tala om att de visst orkar rösta men att de inte känner sig företrädda av något av de partier som fanns. Alltså - nästan sex procent av befolkningen har ingen företrädare i riksdagen. Är det rimligt?

Vän av ordning kan naturligtvis säga att det ju inte går att släppa fram hur många som helst men faktum är att sverigedemokraterna, feministiskt initiativ, piratpartiet, spi - Sveriges pensionärers intresseparti och junilistan tillsammans står för 5,23 procent av rösterna. Nästan lika mycket som vänsterpartiet eller miljöpartiet samlar.
Ett stort problem i valrörelsen var att riksmedia, central etermedia och public service tidigt bestämde sig för att bara skildra de partier som redan sitter i riksdagen.
I otaliga debatter och dueller kom bara de etablerade partierna till tals. Flera skolor, ibland hela kommuner, följde efter och utestängde alla utom riksdagspartierna. Detta är anmärkningsvärt, särskilt eftersom det fanns fler förstagångsväljare än någonsin i det här valet, över 400 000, och skolan har ett uttalat demokratiuppdrag!


En ofta använd undanflykt var att man inte ville släppa in sverigedemokraterna. Vilken feghet! Antingen argumenterar man för att man inte vill ha in dem, det vill säga man vågar ta den debatten, eller så släpper man in dem och låter de andra partierna ta den debatten. Att linjen "tiga ihjäl" inte fungerar borde väl fler ha begripit, innan valet!!!
Att det var ren feghet som styrde vill naturligtvis inte alla hålla med om. Senast för någon dag sedan fick jag följande argument från en av dem som var med och planerade tv:s utfrågningar. - Det förstår du väl att det inte går att ha fler än sju partier i en debatt. Det blir för många helt enkelt!
Cirkeln verkar sluten. Demokratin tål inte för många åsikter. Det gör sig inte i rutan. Tv har inte den tiden i tablåerna. Kanske det enklaste vore att införa en tävling med samma regler som det populära programmet "Idol"? Med statsvetarna och opinionsinstitutens ledare i juryn?
Feministiskt initiativ vann sina största framgångar i storstäderna men sammantaget var det naturligtvis alldeles för många som på valdagen visste alldeles för lite om fi.
Det tar tid att våga tänka nytt men för oss som har börjat finns det ingen återvändo!

Gudrun Schyman

Publicerad Norrköpings Tidningar 2006-09-26

Simma lugnt

Hej alla F!or.
Nu har jag skakat av mig tröttheten som samlades på mig under detta år av laddning och val kampanjande.Säkert att ni håller också på att hämta andningen. Vi gjorde ett jättejobb som jag skulle kunna beskriva på följande sätt:- Simpoolen var fylld inte bara av vatten utan av alla sorters småfiskar, valar och hajar. Det var en stor utmaning och vi var olika tränade och hade olika förutsättningar men ändå antog vi utmaningen och hoppade i. Vi dök i djupaste vattnet och konfronterades med små faror, de stora hajar visste att vi kunde slå de en och en, därför bestämde de sig för att undvika oss och skaka vattnet med sina svansar i hoppet att vi skulle drunkna. Jag har aldrig förut dykt så djupt, aldrig haft det så kul, aldrig lärt mig så mycket om vattnets botten och om stora och små hajar. Överhuvudtaget har jag förstått mig själv och världen utifrån en annan perspektiv, mycket breddare och känner mig tryggare i min feminsitiska övertygelse och jäkla stark.
Nu tar jag det lugnt, simmar i min egen takt, andas utan att anstränga mig,för att skaka av mig tröttheten och tänka igenom vad jag/vi har framför oss.Det finns mycket att göra. Personligen vill jag tacka oss alla för det vi gjorde,det som var lyckad och det som var mindre lyckad bör vi prata igenom för att dra lärdomar av och fortsätta framåt.
Tack till alla F!or och även till icke F!or som möjliggjorde våra första steg i livet.Nu får vi simma lugnt, förstärka oss genom organisering, folkbildning och överhuvudtaget genom att vara närvarande överallt med var röst och våra analyser.
En stor kram. Milka